1 år sedan!

Idag är det exakt ett år sedan som jag fick veta att jag var gravid! =) Jag gick till vårdcentralen klockan nio på morgonen (och köpte Clearblue digitalt graviditetstest) och gjorde graviditetstestet när jag kom hem halv tio. Mehmet låg fortfarande och halvsov i sängen. Vi hade pratat om att jag borde göra ett graviditetstest. Känslan när jag såg att det stod gravid 3 + på stickan går nästan inte att beskriva. Jag hade ju förstått att jag var gravid, men jag blev ändå chockad. Jag flämtade till och slog handen för munnen. Jag blev tårögd och överlycklig på samma gång. Jag gick in till Mehmet och sa; Jag är gravid; och sedan började jag gråta. Jag bodde hos mamma då på Umedalen (eftersom jag inte hade hittat någon lägenhet ännu). Mehmet gick upp från sängen och till mig i vardagsrummet. Jag gick runt i lägenheten och grät och sa: Jag är gravid; herregud. Jag är gravid! Det var mycket blandade känslor, även fast jag kände mig väldigt glad. Jag var lite hysterisk och hade panik, haha. Mehmet sa att han var chockad; och han sa: Ta det lugnt, Helena. Älskling, sätt dig ner. Till slut gjorde jag som han sa. Vi satte oss ner i soffan. "Vad ska vi göra, Mehmet?", sa jag med gråten i halsen. "Vi har ingen lägenhet, inga pengar. Du far snart tillbaka till Turkiet". Mehmet sa att allt skulle ordna sig. Jag kände på magen och sa till Mehmet: Våran bebis! Jag log stort och kände mig överlycklig och tacksam för att jag var gravid. Jag kunde nästan inte tro att det var sant. Det kändes overkligt! Samtidigt var jag orolig för boende, osv. Vi kan ju inte bo med mamma när bebisen är född! sa jag upprört. Mehmet sa åter igen att allt skulle ordna sig. Han var så lugn! Och jag var helt panikslagen, haha. 20 januari är ett datum som jag alltid kommer att minnas.
 
 
10 oktober, 2014, då jag och Mehmet gifte oss.
29 december, 2014, då jag och Mehmet hade våran ringceremoni.
20 januari, 2015, då jag och Mehmet fick veta att vi väntade barn.
13 april (när jag gjorde första ultraljudet).
1 juli, då jag flyttade in i lägenheten på Ålidhöjd.
15 augusti; då Mehmet flyttade till Sverige.
22 september, när Jacob föddes. Det här är väldigt viktiga datum för mig!
 
 

När gjorde jag första ultraljudet?

13 april. Jag trodde att jag skulle gå in i vecka 18, men på ultraljudet visade det sig att jag snart skulle gå in i vecka 19. Mehmet var inte med, eftersom han inte hade fått uppehållstillstånd och fortfarande bodde i Turkiet. Jag var lite nervös, men också förväntansfull inför första ultraljudet. Och när jag såg Jacob. Det går inte att beskriva. Hans lilla kropp och huvud. Hans hjärna och lilla hjärta. Hans händer och fötter. Alla hans organ. Han såg helt perfekt ut. Min lilla son. Det kändes overkligt. Äntligen fick jag se honom. Han är verklig! tänkte jag. Redan i vecka 18 hade jag börjat känna små sparkar. Allt såg bra ut, fick jag veta. Ultraljudet tog ungefär fyrtio minuter. Barnmorskan var så himla snäll och lugn. Hon tog god tid på sig och förklarade och visade för mig var hans hjärta, lungor, lever, m.m var. Då var Jacob bara 15 centimeter lång. Min lilla gullplutt. Då visste jag inte att jag väntade en pojke! Det fick jag veta på andra ultraljudet i Turkiet/Istanbul. Jag skrev till Mehmet direkt efter ultraljudet. Jag började gråta på bussen. Mehmet var så glad och upprymd och frågade vilket kön det var. Men jag hade ju ingen aning! Haha. 

Galiamelon.

Det är så gott! Min favoritmelon, som vi alltid har hemma.🍉🍉 Jag äter den här melonen konstant; och det är så gott med kanel på!
 
För 6 veckor sedan bestämde jag mig för att sluta äta choklad och glass. Efter 3 veckor var mitt sockerberoende borta. Jag köpte mig ett gymkort och började att träna! Innan jag blev gravid med Jacob så tränade jag tre gånger i veckan på Tenton. När jag blev gravid med Jacob så gav jag upp träningen (även fast jag vet att det är bra att röra på sig när man är gravid). Jag blev lat, helt enkelt och tänkte; jag kommer ändå gå upp i vikt, haha. Men för 6 veckor sedan så kom jag igång med träningen igen! Och det känns så bra! Det är så skönt att fara iväg ett par timmar och träna, samt att få lite egentid. Det är inte lätt att vara utan choklad och glass och visst har jag unnat mig lite choklad ett par gånger; men jag försöker så gott jag kan.

1 juli.

Här var jag gravid med Jacob i sjunde månaden! I juli. Jag trivdes med den lilla magen och jag kunde fortfarande ha mina ringar! I slutet av graviditeten blev halsbrännan värre och fingrarna och fötterna svullnade upp. Halsbränna hade jag konstant i sex månader. Det är länge! Jag kunde knappt sova på nätterna.
 
 
 
1 juli 2015 flyttade jag in i min och Mehmets lägenhet alldeles själv! Helt ensam och nästan höggravid. Pappa hjälpte mig att köra alla flyttkartonger och bordet och stolarna (som jag köpte av en kvinna i Baggböle) till lägenheten. Han och Leon (min lillebror) hjälpte mig att bära in allt. Mehmet hade inte fått uppehållstillstånd ännu. Han jobbade på ett cafe' i Bodrum i Turkiet. Det var så roligt och spännande att äntligen flytta! Jag var så glad, men Mehmet fattades mig otroligt mycket! Mamma och Nina hjälpte mig att städa och skura i lägenheten (för det var så otroligt äckligt och smutsigt när jag flyttade in.) Efter några dagar var det rent och fräscht i lägenheten och jag och mamma började möblera i lägenheten och plockade upp allt ur flyttkartongerna, hängde upp gardiner, strök kläder (massor av babykläder), organiserade var alla saker skulle vara, m.m. Det var så mysigt att fixa och göra i ordning! Det kändes så bra att jag och Mehmet äntligen hade ett hem tillsammans (och det kändes extra viktigt eftersom vi väntade barn.)
 
 
 
Jag är så tacksam för att jag, Mehmet och Jacob har ett hem att komma hem till! Tyvärr är det inte förstahandskontrakt och jag vet inte om vi bor kvar här nästa år. Jag hoppas att tjejen som hyr ut lägenheten till oss vill stanna ytterligare ett år i Australien!